Smått & Gott

Informationsfasta.
Goda nyheter.
Antioxidanter.
Andlighet.
Vad ska vi äta?
Tankar om hälsa.
Människans snittålder är fem år.
Jag tittade på TV igår.
Att vara ickebehövd…
Världens stabilaste ekonomi.

Informationsfasta.

Vi lever inte i ett kunskapssamhälle, vi lever i ett informationssamhälle.
Vad jag menar med det är att om du vill veta något och själv letar upp forskning, filosofier och teorier om ämnet och med hjälp av denna information drar egna slutsatser för att för dig själv bilda en åsikt och känsla för vad som är rätt och riktigt, så har du gjort ditt eget framsteg.

Men om du egentligen inte funderar på något som du vill veta, men p.g.a. detta flöde av information från massmedia får för dig att du äger kunskap om ditt eller datt så har du inte
gjort ditt eget framsteg.

Vi kan inte vara säkra på att det är en sanning vi har kommit över i något av fallen men viljan att förkovra sig och handlingen att försöka leta upp ”sanningen” är det du vunnit.

Om du prövar att stänga av all massmedial information typ en vecka eller så. Titta inte på TV, läs inga tidningar, bry dig inte om tablåer, reklamskyltar och annat som kan ge dig en vinkling på… vad det nu är, och känn efter hur det är.

Du kanske har mera tid över att prata med dina närmaste eller rent av vandrar tankarna djupare, längre än de gör annars. I värsta/bästa fall kanske du lär känna dig själv lite bättre.

Mvh

Thomas Nilsson

Goda nyheter.

På nyheterna berättas det om katastrofer, krig, mord, bedrägerier och övergrepp bl.a. Och det är ju bra att vi får reda på allt detta. Det finns en funktion med att bara berätta om det som stör ordningen s.a.s. Bara vi inte glömmer bort att detta just stör ordningen och om vi inte får höra något så är alltså allt i sin ordning.

När det berättas om t.ex. en flygolycka så ska vi veta att det har startat och landat kanske 25 tusen plan runt om i världen helt utan problem den dagen. Alltså en flygolycka är så ovanlig att det bör berättas.

Mitt i krigets dödande så föds det en massa barn och en hel del av dessa barn föds för att två människor tycker om varandra och tror på framtiden.

Om vi får höra talas om ett övergrepp så är det bra att ha i åtanken att en massa människor tar hand om varandra på ett ödmjukt, omtänksamt och empatiskt sätt samtidigt.

Det är lätt att ta för givet att människor är snälla och det är ju fantastiskt att vi har den förväntan. Det ser jag som ett positivt tänkande i sig, som därför bör ges
uppskattning.

Det är inte så att jag är så naiv och tror att allt rapporteras eller ens uppdagas. Men med detta som motvikt, för er som tycker att det är mycket elände i världen, kanske jag kan skänka en tanke som ger lite perspektiv till nästa nyhetsprogram.

Kram

Thomas Nilsson

Antioxidanter.

Det pratas om antioxidanter. Det förklaras hur bra det är med att äta antioxidanter. Jag ska ge en version på vad som är bra med antioxidanter.

Vi människor består av, precis som allt annat, material med begränsad livslängd. Järn rostar, mat ruttnar eller möglar, virke förmultnar, växter vissnar o.s.v.

(I tider som dessa pratar man i och för sig om problemet med plast som har en åldrande process som är så långsam så det inte passar i det ekologiska systemet, men det är en annan sak just nu så det får vi gå in på en annan gång. Vi skulle kunna se på plast som undantaget som bekräftar regeln…tills vidare).

Vår åldrande process kommer sig av att det finns celler i vår kropp som inte är bundna till andra, och det gör dem oroliga, stressade och irriterade. De obundna cellerna jäklas med andra celler genom att förstöra deras cellmembran, deras yta så att de dör.
De obundna cellerna kallas fria radikaler. De borde kanske kallas oxidanter eftersom deras effekt blir att vi, precis som en järnbit, oxiderar alltså rostar.

Antioxidanter har den funktionen att de för samman fria radikaler med varandra så att de blir bundna med andra. Det gör dem lugnare och inte så irriterande med följden att de slutar förstöra andra celler. Det är det som är så bra med antioxidanter.

Anabol effekt är tillväxt, cellförnyelse. Katabol effekt är tvärtom nedbrytande, precis som fria radikaler. Antioxidanter är antikatabola, alltså förhindrar nedbrytning.

Antioxidanter tycks ha färg så när vi äter färgrika frukter och grönsaker så vet vi att de innehåller antioxidanter, flera färger på tallriken alltså. Kaffebönan ligger på topp tio listan men enligt tidigare forskning så verkar det som att när vi dricker för många koppar kaffe om dagen så blir våra celler stressade och alltså frigör fria radikaler…hmm.
Den senaste forskningen däremot visar att 5 – 6 koppar om dagen, som tidigare ansågs vara för mycket, skulle kunna vara helt okej, så vad vet vi? Hur som helst antioxidanter är bra och i detta, som med allt annat, så gäller vel regeln att för mycket och för lite
skämmer allt s.a.s.

Hur mycket antioxidanter vi än äter så vinner naturligtvis de fria radikalerna till slut, i regel efter sådär en åttio nittio år.

Man kan ju undra om man skulle bli så gammal som möjligt om man verkligen följde alla råd forskare kom fram till, om man gjorde allt rätt s.a.s. Blir inte det tråkigt? Är det inte bättre att ha roligt i 70år än att ha tråkigt i 90år? Jag är i och för sig övertygad om att om man har tråkigt så frigörs det en massa fria radikaler och de förkortar ju ens liv så ha det så roligt som möjligt med antioxidanterna.

Kram

Thomas Nilsson

Andlighet.

Forskarna har tydligen kommit fram till att de människor som har en andlig livsuppfattning har mindre serotonin än de som inte tror på fortsättning efter döden. Naturvetenskaparna, de som ser krasst och enkelt på livet, kanske fantasilöst om du frågar mig, har alltså mera av lyckohormonet serotonin. Då frågade jag mig – Hur kan jag må så bra, jag som kan vara så flummig ibland?Man kan å andra sidan fråga sig när människor är som mest andligt sökande. Är inte det när de mår som sämst? Är orsaken till det sämre måendet i grunden rädslan för döden? Är det inte isåfall klart lämpligt att övertyga sig om inkarnation och t.o.m. reinkarnation?

Det är klart att är du övertygad om att det som inte syns finns inte och att livet består av födsel, barndom och sedan jobb, familjeskapande, pension och död… klart slut. Är du dessutom lycklig med det så är det ju behagligt enkelt. I princip är det kanske det det går ut på, att var lycklig med det enkla?

Jag måste även fråga mig varför de andliga kallar sig ”sökare”? Det är ju mycket vanligt att de har en förklaring, alltså ett svar på hur saker och ting med själen, fortsättningen och vad själva livet går ut på. Borde det inte kalla sig för finnare eller vetare? I sökandet av andlig utveckling och upplysning är det nog lätt att ha förväntningar om hur det är när man väl är där s.a.s. Jag vet inte om det är möjligt att bli besviken om man inte har några förväntningar. Det kanske är därför jag träffat så många ”sökare” som inte mår så bra. Eller beror det bara på att de har mindre serotonin än de som inte ställer sig de stora frågorna? Är inte det att ställa sig de stora frågorna att vara människa? Är det inte det att ”bara vara” som är upplysning, eller är det att vara krass naturvetenskapare?

Jag brukar säga – Följ gärna den som söker sanningen men om hon påstår sig ha hittat det bör du gå åt ett annat håll. Men vad vet jag?

Thomas Nilsson

Vad ska vi äta?

Ta t.ex. en stam som lever i Amazonas djungler så äter de mycket grönsaker, frukt, nötter, rötter, proteinrika larver och insekter samt mindre djur. De har ingen övervikt och inga hjärt- kärlsjukdomar. De lever kanske i ca. 60år och har en kort sjukdomshistoria på typ de fem sista åren av sitt liv. Om vi tittar på inuiter, eskimåer så äter de i huvudsak fisk och säl. De äter inte så mycket grönsaker, frukt och nötter. De har ingen övervikt, inga hjärt- kärlsjukdomar, de lever i ca. 70år och har en kort sjukdomshistoria på typ de fem sista åren av sitt liv.Vi i den civiliserade västvärlden har tillgång till all mat i världen. Det som inte odlas i Sverige importeras. Vi får ständig information om vad som är bra och mindre bra att äta med forskarrapporter som belägg för trovärdigheten. Vi lever i ca. 85år (typ längst i världen) med en sjukdomshistoria som börjar inte så sällan i ganska unga år med övervikt, hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, allergier o.s.v.

Hur kommer det sig? Kan det vara så även här att det inte handlar om vad som händer utan hur man upplever det? Vad jag menar är det att om du t.ex. är sugen på en stekt korv men du har fått veta att morötter är nyttigare. Om det dessutom är så att du inte gillar morötter men äter de ändå så kanske du äter de med en viss motvilja. Denna känsla triggar stresshormoner som ökar utrymmet för de fria radikalerna att bryta ner din kropp och inte minst ditt immunförsvar. I så fall gör inte moroten så värst mycket nytta. Om du däremot skulle njuta av en stekt korv, även om någon har sagt att den innehåller för
mycket nitriter och mättat fett, så triggar njutningen dina stärkande hormoner som bygger upp din kropp och ditt immunförsvar. Men om du är sugen på en korv och har fått info om att morötter är bättre, ändå äter korven men nu med ångest av känslan av att ev. göra något som inte är bra så lever de fria radikalerna loppan.

Vad ska vi då äta? Det kanske spelar mindre roll bara vi njuter av det.

Bon apetit

Thomas Nilsson

Tankar om hälsa.

Motion blir viktigare med åldern. Det är bevisat att efter 40års ålder så tappar vi mellan 1 – 2 kilo muskler var tionde år. Den förlusten blir naturligtvis märkbar vid 50, och riktigt tydlig vid 60. Det vi orkade som 35åring kan upplevas som riktigt jobbigt vid 60 och eftersom det drabbar oss alla, mer eller mindre, så tar vi ofta det med tanken om att det inte går att göra något åt.Går det att göra något åt det?

Naturligtvis gör det det. All form av motion hjälper till att bibehålla muskler, eller åtminstone göra förlusten långsammare. Ju mera styrkebetonad träning ju mera muskler kvar s.a.s. Det går faktiskt att utveckla muskler i vilken ålder som helst.

En man i sina bästa år (64) sa han att han har tagit 110kg i bänkpress och att målet är 115kg innan pension. En annan man som började träna när han gick i pension har som mål att springa milen under 45minuter och han är väldigt nära. En tredje man som började träna vid 59 års ålder upplever nu ett och ett halvt år senare att han är dubbelt så stark, mycket mer uthållig och mår bättre än någonsin. En kvinna som började träna vid 50 säger redan efter två månader att – Det är det bästa jag gjort.

Vad jag vill säga med det är inte att alla borde sätta sina mål på bänkpress eller någon annan övning. Att däremot kunna hantera sig kropp på ett smidigare sätt, att orka lyfta sina barnbarn eller att inte bli andfådd så det känns som lungorna är på väg ut när man gått upp för tre trappor med två matkassar vore kanske en upplevelse som har sitt värde.

Hälsa…?
Vad är hälsa? För mig är det att ha marginaler till vardagens krav.

Om man inte motionerar och därför utsätter sin kropp endast för den ansträngning som jobbet eller vardagen kräver så anpassar sig din kropp efter det. Det innebär då att din kapacitet inte är mera, så då innebär det även att du går på max allt som oftast. Det skapar naturligtvis slitage med smärtor och värk som följd.

Om du ett par tre gånger i veckan tränar så ökar din kapacitet och du får större marginaler till vardagens krav. Det innebär även mindre värk och smärta som i sin tur dämpar stress och den psykiska påfrestningen.

Välkomna

Mvh

Thomas Nilsson

Människans snittålder är fem år.

Vid fem års ålder har du känt alla känslor som finns, glädje, sorg, ångest, trygghet o.s.v. Där efter är det bara upprepningar.Vad menar jag med det, kanske du undrar? Jo, om den första gången du blev lämnad av din när och kära var obehaglig eller trygg, så kommer du ha det förhållandet till den situationen även i fortsättningen. Alltså känner du dig allt från behaglig till att ha separationsångest vid fortsatta händelser av lämnande.
Om du som riktigt liten fick igenom din vilja genom att tjata så är det stor chans att du kommer använda det metoden även som vuxen, även om du har känslan av irritation och rädslan av att inte bli hörd och sedd varje gång. Om du blev förbisedd och tystad som liten kommer du säkert ha ett behov av att synas och höras som vuxen men hur du än lyckas kommer säkert känslan av osynlighet vara gällande i kroppen. Som liten kanske du lät känslan visa sig som ledsamhet och gråt eller raseriutbrott bl.a. Att vara vuxen är alltså inte en emotionell utveckling utan ett sätt att behärska sig. Kanske en inre dialog med sig själv i frågan om relevanta reaktioner på situationer som påminner dig om den första gången du hade denna känsla kan få dig att vara ”vuxen”…?

Jag träffar många människor i min vardag som vill ha hjälp med olika känslor och det spelar ingen roll om de är 17år eller 72år de känner samma saker. Däremot hanterar vi våra känslor olika. Känslor, så som jag ser det, är informationer.
Informationer om dina värderingar som du fått genom din sociala, kulturella, genetiska och tidshistoriska bakgrund. Det finns inte positiva eller negativa känslor, bara mer eller mindre behagliga känslor.

Eftersom känslorna alltid berättar något om en själv så finns det alltid något hos dig själv att lära känna vid de olika känslouttrycken. Om du är observant och tar vara på detta så att du förstår vart din värdering i frågan kommer ifrån så kan du få ett nytt accepterande av situationen och därigenom ev. en ny värdering som i sin tur förändra känslan till mera behaglig.

Bara ett tips…

Kram

Thomas Nilsson

Jag tittade på TV igår.

Det handlade om en stad i grekland som för två tusen år sedan utplånades av en vulkan. Där hittade man en massa symboler som satt på offentliga ställen och som bars av människor i skydd av ”Det onda ögat”. Det onda ögat – var alltså andras onda blickar på en själv. Det ansågs att avundsjuka, missunnsamhet och ogillande från andra kunde skada en.Idag vet vi att ”Det onda ögat” i princip bara drabbar den som ger det. Vi vet att känslan av att tycka illa om någon skapar stress och därmed en ökad utsöndring av adrenalin, kortisol
och andra stresshormoner som i sin tur ökar utrymmet för fria radikaler och deras nedbrytande effekter.

Att låta andra vara vad de väljer att vara för egen del utan att kräva att de ska tillfredställa en själv, är kanske en konst men mycket behagligt när vi lyckas. Jag påstår att
– Så länge du inte skadar någon och så länge du står för dina handlingar får du göra vad du vill.

Det är bevisat att i känslan av att tycka om, uppskatta, känna tacksamhet, respekt och kärlek ökar de mera behagliga hormoner som stödjer din självläkning och ditt immunförsvar.

Menar jag att vi måste älska alla? Påstår jag att sjukdom kommer av bristen på kärlek eller att allt går att läka bara vi accepterar och respekterar alla andra? Nej.

Skadar du någon, står du inte för dina handlingar så får du inte göra vad du vill. Då måste omgivningen reagera, hindra och alltså INTE acceptera. I och för sig gör vi kanske det i kärlekens tecken. Vad vet jag? Jag har haft fel förr.

Love, Peace and Understanding.

Mvh

Thomas Nilsson

Att vara ickebehövd…

Konsten att göra sig ickebehövd är ett sätt att lyckas.
Tanken kanske kan skrämma en del men vad jag menar är att alla som anser sig ha något att ge/lära någon, som t.ex. lärare, präster, föräldrar, poliser, terapeuter, läkare, hälsopedagoger, tränare m.m. bör försöka göra sig ickebehövda.
Om du verkligen vill att din adept, ditt barn, din elev, din patient, din medmänniska ska utvecklas, förkovra sig och få med sig det du har att ge så har du ju inte lyckats till fullo så länge han/hon fortfarande behöver dig.Du tänker kanske: Vem är jag om ingen behöver mig? Att vara behövd är ju positivt. Ja, i kärlek och som medmänniska, där är vi alltid behövda, men som informatör, kunskapsgivare, behandlare o.s.v. så bör väl målet vara att när du vet vad jag vet så behöver du ju inte mig för just den saken.

Kram

Thomas Nilsson

Världens stabilaste ekonomi.

Vi spenderar enorma pengar på spel i förhoppning att få mera pengar.
Vi spenderar enorma pengar på vapen i krigets tjänst eller i förhoppning att en dag skapa fred. Vi spenderar enorma pengar att resa till underbara platser eller ifrån vardagen. Vi spenderar enorma pengar på droger och berusningsmedel för att stimulera eller bedöva oss. Vi spenderar enorma pengar på läkemedel i förhoppning att slippa sjukdomens symptom eller, i bästa fall, bli frisk.Även om turismen genererar i mest pengar just nu så är ändå läkemedelsindustrin den stabilaste ekonomin. Den omsätter sådana fantastiska summor att man måste ifrågasätta om läkemedelstillverkarna verkligen vill ha oss friska.
Hur kan en idealisk kund se ut för en som vill sälja medicin? Jo, hon ska få en ”obotlig” sjukdom tidigt i åldern, hon ska behöva läkemedel dagligen och hon ska leva länge.

Några perfekta sjukdomar måste vara astma, allergi och diabetes. Jag läste en forskningsrapport som påstod att för mycket socker, för mycket finmalet mjöl, lightprodukter, E-nycklar typ E235, E426, E…o.s.v. och transfetter har gemensamma bieffekter nämligen astma, allergi, diabetes och depression. I så fall går det väl att göra något åt det, eller? Depressionen är ett ämne för sig, då måste vi diskutera värderingar, serotonin och andra omständigheter, men f.ö. finns det en hel del att göra för att slippa eller åtminstone reducera behovet av medicin.
Ett enkelt tips för att minska medicinanvändandet är att äta sunt, motionera regelbundet, klargör dina tankar, sluta älta och grubbla, var förlåtande och älska mycket, ofta och länge.

Kram – Thomas Nilsson

Kommentera